Jag överväger att flytta min blogg till en ny plats nu?

Så, jag testar en ny plattform och får se om jag trivs ännu bättre med den.

Kolla gärna in min nya testblogg på http://i5hammer.wordpress.com/

Hädanefter så kommer jag att antingen ge kramar och/eller komplimanger till de i min närhet som törs och orkar dela med sig av sin positiva energi.

Jag har börjat förstå att de som sprider det positiva för sällan får det gensvar de förtjänar.

För mig som för många andra så räcker det oftast med den värme som en kram eller komplimang kan ge som betalning för den glädje som jag lyckas skapa.

Inte alls pengar eller ära, bara uppriktig förnöjsamhet och glädje.

Denna positiva energin kan konstigt nog bara öka när den delas mellan människor, inte minska

 Den är dessutom äkta och mättar längre än girigheten, den ständigt hungriga.

Jag tänker, alltså finns jag - ett berömt citat
Men att tänka tycker jag inte alltid är lika mycket värt som att känna, samt att jag tror att allt levande (djur i alla fall) inte tänker men absolut känner.

Smärta och njutning är släkt med varandra, skiljer sig i hur vi uppskattar dem, men är båda ett bevis för mig att jag känner och således lever.

Ibland kan jag dock känna att jag tänker för mycket och känner för lite - vad det betyder vet jag inte, men något måste det vara eftersom jag tänker på det ...och känner mig... ähum...vänta nu?

Takidas nya singel

Bra röst, bra komp....men lite anonym låt, eller växer den med lyssnandet kanske?

Många gånger i mitt liv så har jag lyckats sätta mig i en situation av oroliga funderingar precis när jag ska somna.

Helt onödigt kan tyckas, men jag har förstått att jag inte är ensam med den upplevelsen.

När tankarna väl har börjat snurra så har det varit lika många gånger jag har legat stor del av natten sömnlös och med grubblerier som det har varit att jag har  precis lyckats somna, mitt i det virrvarr av tankar och den oro som skapats.

Vad jag har kommit fram till för lösning på denna situation tillhör området "mental träning".

Jag använder mig numera av en sorts visualisering som tillfälligt skuffar oron åt sidan och låter funderingarna få sig en plats tilldelad i mitt undermedvetna för ett senarelagt omhändertagande.

Vad jag gör är att jag låter varje tankeprocess placeras i en burk som jag har skapat mentalt.

Alltså, jag föreställer mig en burk, med passande etikett, som jag sedan visuellt sett skickar ned min tankeprocess i.

Därefter så ställer jag burken på en visualiserad hylla och känner lättnaden efter att ha lagrat tankarna i och på en plats i framtiden.

Jag försöker alltså inte glömma bort eller värja mig för tankarna och den oro de skapar, utan jag bara ger det en p-plats utanför mitt medvetnas NU.

På så sätt slutar tankarna så småningom att snurra på, eftersom mitt medvetna Jag tillfälligt har överlämnat allt till mitt undermedvetna jag.

Jag återfår därmed snabbt mitt inre lugn och kan istället fokusera på att lyssna på min trötta kropp, som då omedelbart och tacksamt responderar med att inordna sig för sömn.

Oftast tar mitt medvetna Jag omgående itu med de tankar jag har lagt på nattförvaring i mitt omedvetna Jag, så fort jag har återgått till vaket tillstånd.

Det är ju nu lätt att komma ihåg mina tidigare tankar eftersom de ligger där i den etikettmärkta burken och väntar på att jag tar tag i dem.

Inte så sällan behöver jag bara snabbt titta på innehållet i burken och sedan kasta allt i soporna och aldrig mer behöva återkomma till de tankarna igen.

På tekniska gymnasiet sa vår lärare i ämnet Energi om regnet:

"Vi jämtar lever i inlandet med frånvaro av havsströmmar som värmer upp vår region.

Vi ska vara tacksamma för regnet som släpper sin last av ackumulerad värmenergi när den träffar vår jord, annars vore vi drabbade av än mer frost och is än vad vi är idag"

Hur många gånger jag som vuxen stått i regn och skakat av nedkylning har jag tappat räkningen på.

Hur många gånger jag som barn sprungit i varmt sommarregn och tjutit av glädje var nog nära på lika många.

  Omedveten om att en del av regnet för 10.000år sedan bildade dagens grundvatten under mig.

 Det skickliga regnet kan inte bara ge mig liv utan sköljer lika lättsamt vägdammet av min bil.

 Regnet träffar mitt ansikte där jag går ute och påminner med varje droppe om att jag lever. *Dripp* (jag lever!) - *dropp* (jag lever fortfarande!)

...och sedan kommer solen.

Love is your own decision, and it's ruthless...